47 dagar tillfrisknande och sinnesro...

...idag. Det är otroligt egentligen, det trodde jag aldrig om mig själv när jag väl tog beslutet efter efter att ha kastats ut på stan (utan jacka) den där iskalla dagen i Borlänge för 47 dagar sedan. Där jag vaknade upp i fyllecell ännu en gång men i en ny stad bara. Jag trodde aldrig då att jag skulle hålla mig nykter så här länge. Men det känns bra idag, snart 50 dagar och det är ju nästan värt att fira... haha. Jag gillar att citera texter, ibland kan man känna igen sig i en del låttexter. Polaren Pär hos polisen av Cornelis Vreeswijk hörde jag nog för första gången i 4-årsåldern. Vem kunde ana då att jag idag skulle kunna känna igen mig i låtar som den och många andra texter om misären jag upplevt i berusat tillstånd.

Polaren Pär gick ut  för att ha kul en kväll
och  när han kom till sans så låg han  i en cell.


Sedan den dan är Pär allergisk mot polis.
Bara han ser en mässingknapp får han en kris.


Tidigt en söndagsmorgon knacka' Pär på min dörr.
Aldrig jag skådat maken till blåtiror förr.


Pär! sa jag, vem har slagit dig? Vad har du gjort, min bror?
Hur kan det komma sig att du går utan skor?


Fråga mig ej, medborgare, fråga ej hur jag mår.
Låna mig en fåtölj, släng hit en styrketår!


Jag var på väg från krogen - gående, som jag plär.
Jag var som vanligt lätt berusad! sade Pär.


Då plötsligt kom en mänska fram och kopplade ett grepp.
Kom med mig här ett tag! sa han. Men jag sa: Släpp!


Visst var jag väl berusad, men jag var kry och rask!
Så han fick sig en snyting så han stöp pladask!


Jag trodde nämligen, sa Pär, att han var homofil
men det var fel. Han var polis! Fast en civil.


Vad som därefter hände är i tät dimma höljd.
Men du kan ge dig fan på: det blir laga följd!


Jag vaknade i en cell, kastades ut på stan!
Vart mina skor har tagit vägen - vete fan.


Polaren Pär gick ut för att ha kul en kväll
men när han kom till sans så låg han i en cell.


Summan av våra laster är och förblir konstant.
Det säger Aristoteles. Och det är sant.



Den går sådär i tvåradersverser, nästan i prat mer än någon fast melodi. Han var sån Cornelis, väldigt bred i sin repertoar. Men det ska poängteras att jag har haft jävligt kul i mitt festande också och jag kan sakna utgångarna och är orolig att, nu när våren och sommaren kommer, trilla dit igen. Men jag mår bättre än på länge och känner mig stark och lite stolt faktiskt så jag ska fan klara av att hålla mig nykter.

Jag trodde ingen läste min blogg, så jag fick ett ryck att skriva nu när sjag åg att Elsa (vem du nu är!?) saknade mina uppdateringar. Jag är fortfarande nykter Elsa (vackert namn f.ö.), och det ska jag fortsätta vara.

Idag var jag även på en jobbmässa, det var Adecco som ville slussa ut svenskar i jobb till Oslo. Låter rätt intressant faktiskt och jag skrev in mig som sökande till lagerarbete med truckkort. Får se om det blir något med det där. Lite spännande faktiskt.

Nu ser jag mer än någonsin fram emot att fotbollsallsvenskan ska sparka igång. Ljungskile borta i premiären och resan är i princip bokad.  Ska blir jävligt kul och intressant den här säsongen, men får se om det nu blir så att man drar till Norge. Då lär det inte bli mycket fotboll för min del och jag vet inte om jag klarar det. Måste få åka på fotboll och se Hammarby. Fan fan fan, men jobb måste gå före. Jaja, det finns ju inget som talar för det nu i alla fall. Har ju inte ens fått komma på intervju, bara fyllt i en intresseanmälan men jag har sån jävla fotbollsabstinens nu att jag bara vill se HAMMARBY springa ut på den gröna mattan och lira skjortan av hela Sverige. Jaja... det är ju vad man hoppas på i alla fall. Det ska spelas några träningsmatcher innan serien sparkar igång också så allt kan hända. Nu ger jag mig för den här gången, får se när andan för lite skrivande faller på nästa gång.
Mot nya (D)Järva.... (mål) fält.. et.

Lev väl!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0