Lit de parade

Ja, tyvärr blev det inte så roligt idag som man hade hoppats på men det känns ändå skönt att det inte blev katastrof. Desperationen har avtagit lite just nu känns det som och det får man väl se som positivt. Det är en ynnest att i alla fall kunna ta åt sig små små glädjeämnen trots allt, försöka leta positiva delar ur det  perspektiv man ser på saker och ting istället för att bara gräva ner sig.

Lördag kväll snart och det ska bli lugnt, igår tullade jag lite på alkoholen men höll mig ändå nykter så att den här dagen inte blev den katastrof den skulle kunnat bli. Det är också positivt.

Blev lite glad av ett samtal i natt och det får väl anses vara okej det med. Inte gräva ner sig utan man får bygga upp murar för alla fallgropar och se framåt. Stänga av den depressiva tankeverksamheten för att fly in i saker som kan få en att sluta tänka. Det är en ständigt pågående process som läget är just nu.

Man hoppas ju kunna vara sådär spontant glad och låta sig påverkas av sånt som verkligen betyder något istället för en massa skräp. Kul att man snackar/skriver som om man åker slalom mellan en massa obefintliga pistar men det blir bäst så. Ingen idé att hänga ut sig själv som ett offer utan problemen sitter nog mest i huvudet och inte i verkligheten. Man får försöka förändra sig själv helt enkelt (hur jävla lätt det nu är!?) och bli en positivare människa.

Det tjänar alla på, eh... ja alla, vilka det nu är.

Nu får det räcka med rappakalja för idag, på återséende!