Lit de parade

Jag är glad att jag gick på mötet igår, kändes verkligen skönt och meningsfullt. Jag hade ju nyckeln så jag öppnade även detta möte. Hur som helst så blev jag lugn och glad av mötet och delade även i ämnet relationer. För övrigt så har jag varit nykter i 60 dagar idag, det är ganska stort faktiskt och innebär ny bricka på nästa möte. Jag applåderar mig själv. Efter mötet tog jag en promenad och på vägen hem gick jag förbi en biograf och det blev en impulsbio för mig där. Såg filmen Angel av Colin Nutley, ingen höjdarfilm direkt. Jag gillade Änglagård, men det här var skräp faktiskt. Efter bion gick jag hem för att koppla av och få lite sömn, det gick åt helvete. Kunde inte sova och mådde piss hela natten. Nu tror jag dock det känns bättre, ska iväg till ubb snart och snacka. Bra det.

Gårdagen var en riktigt slappardag faktiskt och jag ägnade eftermiddagen åt att kolla på Cocaine Cowboys.
http://video.google.com/videoplay?docid=7960550700465197754

Får se vad den här dagen har ett erbjuda, snön ligger tyvärr och slaskar på marken. Det är för jävligt, jag hatar snö. Speciellt nu när man hade våren i sikte och trodde det var lugnt men det vet man, det är aldrig lugnt. Det fick jag erfara nu senast i natt efter en längre periods välmående att det när som helst kan slå till och kännas piss. Hoppas det inte blir långvarigt eller flyger på snart igen i alla fall för det känns rätt okej nu som sagt. Tråkigt med snön dock men det är inget som jag kan göra något åt. Nu blickar vi framåt och skiter i det som har varit och låter döskallarna leva sitt eget liv. Jag lever mitt liv och det är det ända och det bästa jag kan göra. För sanningen är ju den att  "Jag är Bajare och jag är glad  för jag är påtänd varje dag..." sånt vet man ju. Det är ju allmänt kännt vad vi Bajare är för något!

Lev väl gott folk!

Så rullar påsken mot sitt slut... eller det är ju röd dag i morgon också men men. Skönt att tiden går fort, snart bara en vecka kvar till Hammarbys premiär borta mot Ljungskile. Här kommer lite info om lsk:
"Under några år från 1997 hette föreningen Panos Ljungskile SK, efter ett sponsorsavtal med klädföretaget Panos Emporio. Sponsringsavtal ändrade också namnet på hemmaarenan Skarsjövallen till H A Bygga Arena, som från 2008 heter Starke Arvid" .

Anmärkningsvärt att klubben byter namn både på sig själva och arenan i parti och minut men det kan inte vara lätt att vara en småklubb bland (i svenska mått mätt) de stora elefanterna i allsvenskan.

Premiär är det som sagt och det brukar betyda mycket folk, invasion. Har läst mig till detta och det är knappast imponerande information, "det finns TVÅ krogar med alkoholrättigheter i världsmetropolen Ljungskile. Turisthotellet och Pizzeria Bella Mare". Hur det ska sluta eller lösas ska bli intressant att få uppleva men Bajare är ett törstigt folk så hur kommer det bli!? Är det läge att sätta sig på en pub på annan ort strax utanför Ljunskile!? Det återstår att se, har ingen större koll på det faktiskt och för mig personligen så klarar jag mig utan pub nu när jag inte dricker längre men naturligtvis ska vi ha en schysst samlingspub att spendera timmarna innan match på. 
Så vi får se...

...påsken ja. Igår käkades det lammstek, ägg, sill och potatis. Mycket gott.

Såg nästan lite torrt ut det där. Det stackars lammet jag sög i mig av igår var betydligt saftigare. Riktigt gott var det. Bääää bähähähähähääääääää

Mums
MumsMums

I dag blev det käk på Pitchers till matchen mellan Man U och Liverpool. En Constantino Rocca-burgare, rätt god faktiskt så jag är ganska mätt nu. Matchen vann United med 3-0. Trist, eller skit samma. Bryr mig inte nämnvärt iaf.

Så ligger det till, lamm hör påsken till. Man har rejäl fotbolls/Bajenabstinens nu och för att klargöra det och komma in i rätt stämning så plitar jag ner några ramsor som är värda att lägga i strupen för alla grönvita själar. Nu kör vi!

Ja vafan, sitter här full av känslor som jag inte riktigt vet det är för känslor. Läste igenom min egen blogg igår, för första gången. Intressant att läsa om sånt som publicierats i tillstånd som mest var dimmiga. Berusad, bakis eller bara jävligt förvirrad. Det var min verklighet då, inte alltför länge sedan. Jag sitter här nu med ett längre tids nykterhet och är stolt för det men förut kunde jag känna ett sug att kliva på igen under mina dalar av deprission. Nu känns det som jag tappat fokus och känner sug trots välmående. Det känns farligt, att må bra (är jävligt bra) under en längre period har fått mig att tappa fokus och känna som att man nästan är värd en fylla eller ett par linor. Fan, man är sugen men inget blir ju bättre av det och som jag skrivit tidigare sviker jag ju mig själv då.

Jag kom fram till också (efter att ha läst vad jag skrivit tidigare) att mitt bloggande i princip bara handlat om mig själv och vilken eller vilka känslor jag har och befinner mig i. Inte mycket som handlat om annat än mig själv men jag är inne i en process nu som jag aldrig har upplevt tidigare. Klart det sätter sina spår och det avspeglar sig i det jag förmedlar här. Ges inte så mycket tid att reflektera över annat, eller det kanske det gör men inget som jag har lyckats plita ned här. Är lite nervös nu också, ska öppna mötet på fredag. Koka kaffe, tända ljus och grejer. Jag kan fan inte koka kaffe, eller det kanske jag kan men jag dricker aldrig kaffe så därför kokar jag aldrig kaffe annars. Jaja, det är bra för mig att ta ansvar. Hoppas det går bra bara... gäller att hålla sig lugnt. Jag känner mig inte lugn för fem öre nu, är som en torrlagd jävla alkis som nyss fått tillgång till nycklarna till barskåpet (Tbr2) (när jag tänker efter är det ju faktiskt det jag är, fast nycklarna jag har fått tillgång till är en möteslokal för folk som är i tillfrisknande från sitt missbruk). Jaja, allt handlar om att jag måste hålla mig lugn så ska det nog gå bra. Eftersom jag inte är särskilt lugn just nu så vet jag fan knappt vad jag skriver. Eller jag vet vad jag skriver i samma stund som jag skriver det men det bara snurrar i skallen nu av sinnesförvirring så jag garanterar inget sammanhang av den här texten. Fan undrar om det är abstinens.

Jag som kände mig så trygg i mig själv, klaustrofobin och torgskräcken var borta, jag kände ett lugn jag inte kännt på flera år eller om ens någon gång i livet. Har nu i nyktert tillstånd kunnat slappna av ute bland folk utan att noja för vad skit som helst men nu vetifan alltså. Jag vill inte tillbaka. Rääda mig ur det här, ingen annan är jag kan rädda mig ur den här situationen. Det värsta är att dom här känslorna kommer nu när jag har varit glad hela dagen och haft en bra dag. Jag trodde jag var säker men där ser man, jag visste det, man är aldrig säker. När du tror att du är skyddad från allt du tidigare kännt så dyker det bara upp där som en "go" och "käck" jävla sillstrypare och vill driva dig till vansinne. Jag hatar allt det där, just nu känner jag hat och en klaustrofbisk känsla att befinna mig i min egen tillfrisknande kropp.

Jag kan låtsas dela in mitt liv i episoder. Eller jag vet inte om det stämmer till 100% men tanken slog mig idag: min psykolog säger att jag är en spänningsökare... vem fan är inte det!? Men utifrån våra samtal har hon kommit fram till det och mycket annat. Hur som helst så har jag alltid varit en reserverad person som tänkt att "så länge jag håller käften så slipper jag gå i polemik med någon och då får jag vara ifred". Det är fel inställning om man vill utvecklas som människa. Jag vet det, men det har varit enklast så. Jag har varit en jävla pessimist större delen av mitt liv. Dom motgångar jag har gått på har jag förstorat upp och vissa av dom har nått gigantiska proportioner. Där måste jag tänka mer klart och sansat för att kunna gå vidare i livet.

Under en period i mitt liv kände jag bara hat. Hat mot mig själv och hat mot andra, utåt sett döljde mitt hat i fåniga léenden och konversationer om allt och ingenting. Jag fick ut mina aggressioner i  betéenden som inte är synonymt med en ansedd medborgare av vårat  perfekta samhälle.

Vem är jag nu egentligen, är jag kvar i dom perioderna fortfarande är har jag gått vidare och utvecklats. Jag vet inte andra får bedöma det. Just nu känner jag att jag bara är trött. Varför skriver för egentligen???

Jag tror jag ger mig här... det finns fler episoder i mitt liv men eftersom jag inte kan besluta mig för om jag är kvar i dom eller om jag har gått vidare så känns det jävligt onödigt att spinna vidare i ämnet.

Jag är trött nu, behöver nog sova. Ska kasta i mig några mianserin och hoppas på att jag bara glömmer den här kvällen, vaknar upp i morgon som en ny människa med tro på mig själv och dom uppgifter jag står inför.

Hej då!

Den går sådär i tvåradersverser, nästan i prat mer än någon fast melodi. Han var sån Cornelis, väldigt bred i sin repertoar. Men det ska poängteras att jag har haft jävligt kul i mitt festande också och jag kan sakna utgångarna och är orolig att, nu när våren och sommaren kommer, trilla dit igen. Men jag mår bättre än på länge och känner mig stark och lite stolt faktiskt så jag ska fan klara av att hålla mig nykter.

Jag trodde ingen läste min blogg, så jag fick ett ryck att skriva nu när sjag åg att Elsa (vem du nu är!?) saknade mina uppdateringar. Jag är fortfarande nykter Elsa (vackert namn f.ö.), och det ska jag fortsätta vara.

Idag var jag även på en jobbmässa, det var Adecco som ville slussa ut svenskar i jobb till Oslo. Låter rätt intressant faktiskt och jag skrev in mig som sökande till lagerarbete med truckkort. Får se om det blir något med det där. Lite spännande faktiskt.

Nu ser jag mer än någonsin fram emot att fotbollsallsvenskan ska sparka igång. Ljungskile borta i premiären och resan är i princip bokad.  Ska blir jävligt kul och intressant den här säsongen, men får se om det nu blir så att man drar till Norge. Då lär det inte bli mycket fotboll för min del och jag vet inte om jag klarar det. Måste få åka på fotboll och se Hammarby. Fan fan fan, men jobb måste gå före. Jaja, det finns ju inget som talar för det nu i alla fall. Har ju inte ens fått komma på intervju, bara fyllt i en intresseanmälan men jag har sån jävla fotbollsabstinens nu att jag bara vill se HAMMARBY springa ut på den gröna mattan och lira skjortan av hela Sverige. Jaja... det är ju vad man hoppas på i alla fall. Det ska spelas några träningsmatcher innan serien sparkar igång också så allt kan hända. Nu ger jag mig för den här gången, får se när andan för lite skrivande faller på nästa gång.
Mot nya (D)Järva.... (mål) fält.. et.

Lev väl!

Rulltrappan rullar
Vi torteras av musik som söver
Rulltrappan rullar, dom får oss att vilja ha en massa skit vi inte behöver
Rulltrappan rullar, krossa kapitalet
Vi behöver inga prylar, vi behöver inte skvalet
Men en boning i sej själv måste man ha
Och en boning i mej själv är allt jag vill ha"

Ja visst är det så... prylar och klöver är aldrig fel men en viss överkonsumtion kanske sker ibland. Nu har jag shoppat lite igen, fan det är jävligt kul asså. Denna gång har det dock handlat om internetshopping så jag hoppas leveransen kommer som den ska så man inte blir blåst. Det som känns skönt är att jag inte lägger pengar på sprit nu för tiden, jag har lagt pengar på saker som förhoppningsvis räcker lite längre än ett par flaskor sprit. Det är kul.

Jag är (tyvärr) en man utan frisyr... eller ja vafan det är ju skit samma men jag bär keps eller mössa jämt i princip så jag beslöt mig för att inhandla 2 cleana märkeskepsar till ett okej pris sem köpte jag detta:

Är förbannat trött på böjda, slitna och/eller sönderbrutna plastkort i plånbok så detta kanske kan vara en bra investering, det återstår att se.

40 dagar i nyktert tillstånd idag... och dagarna rullar på. Det är riktigt bra, jag har fått beröm för att jag klarar av att hålla mig nykter och för första gången i mitt liv har jag kunnat ta åt mig det beröm jag fått. Har även hört att jag låter gladare/positivare nu och utstrålar mer självförtroende än tidigare. Sånt märker jag inte själv tyvärr men det gör mig glad om folk uppfattar mig så. Det känns nästan värt att hålla sig nykter av bara den anledningen men det är rätt tufft faktiskt. Det finns ett ständigt sug men jag vet att jag inte kan dricka nu och har under en (för mig sett) ganska lång period kännt en jämn nivå i mitt välmående. Några ångestattacker har hälsat på mig men jag har klarat den pärsen då och gått segrande ur striden. Det är bra, jag ska försöka rida vidare på den positiva vågen så länge jag kan... bara jag slipper lida alla helvetes kval av alkoholsug så är det en bra bit på vägen. Ibland saknar jag kärleken, en partner att dela livet med men jag är rädd för den också och vet att ingen falsk glädje kan få mig lycklig. Träffar jag en donna så får det ske naturligt, det sker när det sker och vad som händer då visar sig då.

Ingen idé att jaga desperat och rusa in i blindo... jag har Bajen som min partner just nu och snart börjar fotbollen så då vill man ju fan inte vara otrogen heller. Det är viktigt att kunna fokusera på sin grönvita älskling som dessutom fyller år på fredag, 111 år, det är ingen ungdom precis.

Jag känner mig i god balans just nu men är trött och ska snart avsluta den här dagen hade jag tänkt så jag säger tack och hej för den här gången. På återséende.