Lit de parade

Tristessen är nästan outhärdlig, jag vet inte varför jag har den här olustiga känslan just nu. Den antideprissiva medicinen dämpar väl till viss del men det är ju inte så att man kastar i sig sin rekomenderade dosering och sen blir glad som ett barn på julafton (tyvärr) utan det blir mer som att man smälter bort i en surrialistisk värld. Eller vafan, inte det heller egentligen för det låter för bra för att vara sant. Jag blir i bästa fall dämpad från den rejäla panikångest som kan uppstå. Det tråkiga är att jag i ett sammanhang behöver softa och visa mer karaktär men allt som oftast bara känner tristess och så blir det som det blir. Nu när jag skriver det här känner jag mig lite lugnare och gladare faktiskt, fan vad sjukt. Men det kanske är vad jag behöver, skriva lite om mitt patetiska liv och leverne och sen försöka göra något åt det utifrån att analysera dom obegripliga texter jag förmedlar här.

Jaja, det som är bra är i alla fall att jag har börjat "jobba" idag. Det är ju ingen anställning precis men en tremånaderspraktik på en finmekanisk verkstad. Det kan få dagarna att gå fortare och blir mer lärorika.
Jag ska försöka lära mig att hantera en CNC-svarv och bli CNC-operatör. Haha, jaja... får se hur det blir med den saken. Så här ser den ut i alla fall, en Mazak Quick Turn 28:


Jag hoppas det ska göra gott i alla fall och jag känner mig rätt trött nu faktiskt så jag tror jag avslutar här.

Fan vad man längtar till att allsvenskan i fotboll ska sparka igång nu!!!